idakohlen

Har funderat länge på om jag ska skriva om mina familjeförhållanden här på bloggen och nu har jag bestämt mig för att göra det så smått. För även om jag har växt upp i en helt vanlig, kärleksfull familj så är det fortfarande många som tycker att det är konstigt.

Mina föräldrar (Lena & Karin) träffades på 1980-talet. Båda hade tidigare varit gifta med män, men de var inte det längre. Efter en kort separation 1990 kom jag till världen. Karin, som inte är min biologiska förälder, var med vid min förlossning och har sedan dess varit en orubblig närvaro i mitt liv.

Under 90-talet då jag var liten var det ganska ovanligt med homosexuella par med barn i vår relativt lilla stad på den svenska västkusten. Tack vare konstant öppenhet från mina föräldrars sida har vi aldrig bemötts av någon direkt småsinthet. När det i Sverige blev lagligt för homosexuella att adoptera, bestämde vi att Karin skulle adoptera mig. Sagt och gjort, vi var bland de första i Sverige med att genomföra en sådan adoption. Karin har alltid varit min förälder i mitt hjärta, men nu var hon det även på papper.

Jag får ofta frågan hur det känns att växa upp med två mammor och ingen pappa. För min pappa vet jag inte vem det är. Allt jag kan svara på en sådan fråga är: "Det känns precis som det känns för alla andra att växa upp med 2 föräldrar som älskar en. Jag har inget annat att jämföra med." Och spelar det egentligen någon roll vilket kön ens föräldrar har så länge de älskar dig och tar hand om dig på bästa möjliga sätt?

Det finns fortfarande väldigt många som tror att jag som barn till homosexuella blir utsatt för mobbning, och det finns säkert regnbågsbarn som blivit utsatta för mobbning, men jag skulle vilja säga att dte är ganska ovanligt. Det är nog tyvärr så att du blir med mobbad om du själv är homosexuell än om du är barn till någon med den läggningen!

Genom att växa upp med homosexuella föräldrar har jag fått väldigt många åsikter gratis, i modersmjölken. För mig är folks läggning ingenting som intresserar mig. Dessutom tror jag inte på att placera in kärlek i olika fack. Kärlek är kärlek och kärleken är det vackraste vi har!



Jag & mina föräldrar på min studetdag i juni 2010